Manchester - igen

Så var det dags för en tur till Manchester igen. Jag passade på att köra upp sonen innan skolan började för jag vet hur intensivt allt blir när vi väl har börjat. Förra året körde vi upp en lördag och hem igen dagen efter och med tanke på att vi hade lyckats boka ett hotellrum där de spelade musik på nedervåningen till fyra på morgonen och vi i princip inte sov någonting, kändes det som om jag gick i sömnen hela veckan efter. Detta ville jag undvika och det var lättare eftersom sonen skall dela hus med 6 andra studenter och de fick tillgång till huset redan i början av augusti.

Trafiken var bedrövlig, som vanligt, och vi kom fram vid 7-tiden på kvällen. Det blev inte så mycket gjort den kvällen annat än att packa upp, gå ut och äta samt inhandla lite basvaror till studenten. Dagen efter hade son nummer två en jobbintervju (han fick jobbet!!!) inne i Manchester så vi tog bussen redan kl 8 för att han skulle hinna dit i god tid innan halv 10. Han klev in en minut innan halv... Det var enormt mycket trafik och även om studenthuset inte ligger jättelångt från varken universitetet eller centrum, så tog det oss evigheter eftersom bussen fick ta flera omvägar pga vägarbeten. 

Äldste sonen och jag tillbringade förmiddagen med att vandra runt i Manchester och jag måste säga att jag var mäkta imponerad. Vilken härlig stad!!

 Det var fullt med folk i parken vid Piccadilly, där vi hoppade av bussen.

Runt omkring fanns höga hus och små marknadsstånd.

 

Drottning Victoria fanns också på plats.

 Vi tog en promenad till shoppingcentret Manchester Arndale - enormt stort med alla tänkbara affärer.

Till och med den här.

Utanför Arndale fanns dessa fina hus.

Vi gick in på the Printworks (ett gammalt tryckeri numera fullt med barer, restauranger samt en bio) men där var alldeles för mörkt för min enkla kamera att ta kort. Det var väldigt coolt därinne dock så ett besök i framtiden på kvällen står definitivt på min lista.

I närheten ligger detta museum som jag iofs inte är särskilt intresserad av men kanske kommer att besöka i framtiden för skoj skull.

Sedan gick vi vidare till The Northern Quarter där allt är lite dyrare. Vi tittade in på ett arts and craft centre. 

Jag tyckte mycket om Manchester efter en halvdag i centrum. Det var en mysig stad och kändes lite som Göteborg, trots att den är avsevärt mycket större. Kanske berodde det på de här.

Gula spårvagnar!!

Efter att ha gått och gått var det dags att sätta sig på bussen tillbaka till sonens nya hem. Väl där intogs kaffe (vi hade ätit både frukost och lunch på stan) för att vakna till liv och sedan var det dags att köra hela vägen hem igen. Jag kommer definitivt att åka upp till Manchester snart igen. Då blir det till att boka ett hotellrum där man får sova utan att blir störd!

xx

Sweet Caress

Det här är den senaste boken vi läste i den engelska bokklubben jag är med i. Tyvärr kunde jag inte vara med på träffen eftersom jag befann mig i Cornwall då övriga medlemmar diskuterade den, men läste den gjorde jag.

Det är min första William Boyd-bok och antagligen inte den sista. Jag gillade verkligen denna. Meningarna var tydligen delade bland övriga bokklubbsmedlemmar, och jag tillhörde alltså den positiva halvan.

Boken handlar om Amory Clay, 1908-1983, och hennes liv som fotograf. Här och där finns fotografier av henne, hennes familj och vänner samt kort tagna av henne. Hennes liv berättas i kronologisk ordning men emellanåt finns kapitel skrivna under den senare delen av hennes liv då hon bor ensam i Skottland. Boken är välskriven och Amory som person är intressant. Hon går sin egen väg och är stark men samtidigt är hon väldigt ensam. Precis på samma sätt som man tittar på ett fotografi "tittar" vi på Amorys liv. Man kommer henne inte nära.

Jag hade inte hört talas om Amory Clay och googlade henne därför när jag läst ca en fjärdedel av boken (det gjorde flera andra bokklubbare också). Hon har inte funnits!! Boyd har skrivit en helt påhittad berättelse baserad på flera kvinnliga fotografer under 1900-talets första hälft. Så lätt lurade han mig. Fotografierna är bilder han har hittat på loppmarknader och det är det enda som tydligt är "fel". De flesta bilderna är uppenbarligen från andra tider än de skall föreställa. Trots det tycker jag att det var himla smart av honom att ta med dessa. Att Amory är en helt fiktiv person ändrade inte min uppfattning om boken. Den var väldigt intressant och jag rekommenderar den verkligen.

xx

Läsning i Cornwall

Vad passar bättre när man är i Cornwall än att läsa om just Cornwall?

Jag har inte läst Jenny Colgan förut men såg att hon var väldigt populär när jag var i Sverige tidigare i augusti. Dessutom har både min mamma och syster läst flera av hennes böcker och rekommenderade henne varmt. 

Det blev till att besöka biblioteket och tur för mig hade de just de böcker som jag mest sett i bokhandeln i Svedala. 

Första boken handlar om Polly som efter att ha tvingats lägga ner sitt och pojkvännens företag hittar en inte alltför attraktiv lägenhet att hyra ovanför ett övergivet bageri på halvön Polbearne i Cornwall. Hennes bästa vän tycker att hon är galen och är övertygad om att Polly kommer att komma tillbaka till civilisationen efter bara ett par veckor. Detta händer ju naturligtvis inte. Polly börjar baka för att ha något att göra och blir snart en sensation i det lilla, lilla fiskesamhället. Hon träffar naturligtvis kärleken och en enorm storm har en förödande effekt på allas liv. 

Bok nummer två handlar om sommaren efter och är i stort sett en upprepning på den första boken tycker jag. Visst är Polly etablerad nu, både när det gäller att baka och med pojkvännen, men det händer grejer som ställer till det rejält och ännu en storm inträffar. 

Böckerna är väldigt lättlästa och det var precis vad jag var ute efter när jag satt och huttrade i vinden/låg och solade på en av Cornwalls härliga stränder. Kanske att jag läser fler av Colgans böcker i framtiden, vem vet. Just nu känner jag för att sätta tänderna i något lite "djupare".

xx 

En stickad topp

Förra året köpte jag ett fint orange bomullsgarn för att virka en söt liten topp till dottern. Jag hade sett mönstret i en MollyMakes-tidning och tyckte att den skulle passa en tonåring. Det hade den säkert gjort, om inte mönstret varit så konstigt. Jag började virka och den blev enorm. Det blev till att repa upp och lägga åt sidan. 

I våras fick jag för mig att jag skulle leta upp ett mönster där jag kunde använda samma garnmängd till någon form att topp till dottern. Sagt och gjort, jag spanade in mönster här och hittade detta mönster. Rätt mängd garn och dottern tyckte att den såg bra ut. Det var bara att sätta igång. Det här mönstret var mycket bättre! Den var kul att sticka och hade nog blivit färdig mycket tidigare om jag hade kommit ihåg att ta med sticket till Sverige... Det gjorde jag ju inte och eftersom jag nästan uteslutande stickar när jag sitter framför tv:n och knappt har gjort det under hela sommaren, blev den inte färdig förrän förra veckan. Lite sent kanske med tanke på att den är ärmlös och mer eller mindre en sommartopp. Men, men, dottern gillar den skarpt och har på sig den var och varannan dag. Kunde inte få ett bättre betyg!

 xx
 

Boscastle

Vår tripp till Cornwall i år bestod mest av strandhäng så att dottern kunde surfa (och jag kunde läsa), men en av dagarna åkte vi till en liten by som ligger alldeles vid havet in norra Cornwall. Boscastle heter den och där var väldigt gulligt. Det fanns inte så mycket att se eller göra där och vi var omgivna av rätt många turister. Trots det kändes byn väldigt äkta. För några år sedan var där översvämning och vattnet hade tydligen stigit upp till takbjälkarna i en av restaurangerna. Inte så kul.

Så här såg det ut alldeles i havsmynningen. Där hade jag kunnat sitta i evigheter. 

Åt andra hållet såg det ut såhär.

Inne i själva byn fanns väldigt gulliga hus.

 

Vi besökte bl.a. Boscastle Pottery där det fanns en massa fint och roligt. 

 

Kaffe-och sockerburkar.

Tekanna

Salt- och pepparkar.

Inget av detta fick dock följa med oss hem.

Där fanns också ett häxmuseum men det kände vi inte för att besöka. Däremot åt vi Cornish pasties och glass. Gott!

xx

Att tälta

Så har vi varit på campingsemester då. Det är två år sedan sist och denna gången reste vi till vackra Cornwall. 

Vi har tältat ganska många gånger och efter att ha trängt ihop oss i ett mellanstort tält under flera år slog vi till och köpte ett rejält 6-mannatält för tre år sedan. Oj vilket härligt tält det är! Det är gott om plats i "sovrummen" och "allrummet" är tillräckligt stort för att rymma många människor runt ett bord samt väskor, skor och allehanda grejer. Vi har också en liten "farstu" där vi har gasspisen och ett litet köksförråd.

 Idealiska förutsättning alltså. Så vad är då problemet? Jo, dåligt väder. Jag älskar att campa när det är varmt och soligt men när det regnar, är molnigt och/eller blåser så önskar jag att vi hade hyrt en stuga eller lägenhet istället. Då blir det helt plötsligt hur jobbigt som helst att gå upp på morgonen, bedrövligt att försöka laga frukost eller middag med regndroppar över en själv och spisen och alldeles fenomenalt besvärligt att traska iväg genom halva campingplatsen för att gå på toaletten och borsta tänderna. 

Barnen verkar aldrig lida dock. Det spelar ingen roll att det regnar, man kan bada i poolen ändå. Mamma fixar frukost vad som än händer så det är bara att ligga kvar i sovsäcken. Borsta tänderna? Varför då?

Nu när barnen är till viss del vuxna lär det nog dröja ett bra tag tills vi campar igen. Vi hade det härligt i år och Cornwall är fantastiskt fint. Men. Det var inte särskilt kul att sätta upp tältet i duggregn och sedan inse när det vräkte ner att vi faktiskt inte kunde laga spaghetti och köttfärssås. Tack och lov hade campingen sin egen pub och restaurang så dit begav vi oss mellan skurarna. Sedan blåste det nästan storm hela natten och regnet vräkte ner konstant. Då önskade jag mig långt bort!

 Fast emellanåt var det rätt härligt. Att sitta ute och äta och dricka gott och titta på en vacker himmel går faktiskt inte av för hackor. Då känns det verkligen att man är på semester!

xx

Maränger

Ännu en varm och solig dag här - jättehärligt! Så vad gör jag då? Jo, bakar.

Vi var på bbq i lördags och hade blivit ombedda att ta med en efterrrätt. Jag bakade då en custard and blueberry pie och använde 9 äggulor till den. Att slänga 9 äggvitor ligger inte för mig så jag sparade dem i en burk i kylskåpet. Sedan skrev jag en kom-i-håglapp till mig själv att baka maränger, vilket jag alltså gjorde idag. 

Det är alltid bra att ha portionsmaränger som bas till indiviuella Pavlovas tycker jag så nu har vi sådana så att det räcker och blir över. Jag gjorde även minimaränger för det är gott till glass :). Eftersom jag älskar saltlakrits la jag i det i smeten till ett gäng minisar. 

Det är kul att spritsa men ack så kladdigt. Jag använder bara engångsspritstuber (heter det så?) för det blir så kladdigt och även om man diskar och sköljer de i tyg eller plast så tycker jag att de luktar lite unket. 

De 9 äggvitorna blandades med ca 6 tsk citronsaft och 3 dl socker. När blandingen vispats hårt tillsatte jag ca 6 dl florsocker. Detta lade sig som en dimma över köket och allt runt bunken.

Det blev en hel del maränger som jag gräddade i 150 grader i ca 8 minuter innan jag sänkte temperaturen till 100 grader och lät plåtarna stå inne i ca 25 minuter. Därefter öppnade jag luckorna och lät plåtarna stå kvar tills de svalnat. 

Resultatet blev rätt blandat. De flesta blev snygga på plåten men eftersom de var lite svåra att få av så är flertalet inte direkt första klassens maränger utseendemässigt... 

Nåväl, de smakar gott iallafall och med lite vispad grädde, glass och bär så syns skavankerna inte.

Nu står fyra fyllda burkar och väntar på att bli efterrätter.

xx